so much stronger than I was before

Idag hade vi planerat att hyra bil för att kunna åka till andra stränder och bada, men dels kunna se lite mer av Kreta. Och den här dagen kan bara beskrivas i ett ord, hemsk!

Mamma och pappa hade bestämt att vi skulle åka till ett ställe som heter Balos som tydligen ska vara otroligt vackert. Vi åkte först på en stor motorväg och på den vägen sa jag tyyydligt till mina föräldrar att jag absolut inte ville åka några smala bergsvägarsom vi gjorde i Mallorca, det behöver jag inte änns berätta om.. men iaf, mamma sa nej det ska vi absolut inte göra, hon trodde nämligen att det skulle vara stora och fina vägar ut till Balos och hon fick även oss andra att tro på hennes ord. Då blev man ju rätt lugn och lät pappa fortsätta köra. Sedan kommer vi in i en liten liten by. Mamma började ana att det inte alls skulle bli så stora och fina vägar resten av biten, så när vi kom runt ett hörn och hon såg en liiiten smal grusväg med stup på sidorna. Vi stannade bilen och tvekade lite om vi verkligen skulle ta oss upp för berget på denna smala grus väg? Den var jätte smal vilket skulle innbära en stor fara om man får möte av andra bilar, för vi var på yttersidan mot stupet och jag kan lova er, vägen var inte bred! Det gjorde ju inte det hela bättre av att vägen var gjord av grus och vi hade inte heller fått låna den bästa bilen. Men medan vi stog där och tvekade så åkte en bil förbi oss, så papa ba: Va fan, vi kör! Klart vi ska se Balos, det blir nog bättre väg längre fram. Det ska ju vara många som åker dit, sa pappa. Men det ångrar vi nu att vi gjorde (vi har även kommit på nu i efterhand att vi hade kört fel, skulle svängt höger). Det var det värsta jag någonsin gjort! När vi kommer ut på grusvägen så blev det bara smalare och smalare och brantare och brantare. Plus att svängarna blev mer och mer snäva så man såg inte om vi fick möte. Vi fick möte några gånger och då ryste man i hela kroppen, det var verkligen på millimeter att våran bil hade legat på havbotten nedan för stupet asså. Jag driver inte! Sedan kommer vi runt hörnet och möts av en brant backe och vi kunde inte vända. Pappa tveckar jätte mycket för om vi verkligen skulle komma upp där med våran lilla bil, eftersom det var grusväg så börjar ju bilen väldigt lätt spinna i uppförsbacka när den inte riktigt får fäste och det skulle inte vara roligt i den där backen när man hade ett stup bakom sig. Men vi hade ingen återvändo, vi kunde inte vända bilen, vägen var för liten. Så pappa gasade på och vi kom precis upp. Det var riktigt äckligt, man kännde verkligen hur bilen vilken sekund som hellst skulle tappa fästet. Och det låg stora stenar på vägen så bilen hoppade hit och dit. Usch säger jag bara! Både Maja & mamma började gråta pga räddsla. Det blev bara mindre och mindre vägar och högre upp kom vi hela tiden och kunde inte vända. Men sedan runt ett hör så bredar vägen ut sig. Och längre fram ser vi hur ännu högre backar kommer. Så vi bestämmer oss för att försöka backa och vända bilen nu när vägen fortfarande är lite bredare. Pappa lyckas vända bilen på millimetern och jag satt längst back i bilen vilket inte var roligt, det känndes som att jag satt över stupet, uusch! Jag kan fortfarande känna den där känslan jag hade där uppe i bergen, det var riktigt vidrigt! Sedan skulle i ner också, då man trodde faran var över blev det bara värre! Jag snackar inte om lite grus på vägarna utan det var så att bilen inte fick fäste ibland när vi började åka neråt i bergen för att kunna åka hem. Det är ju inte så roligt att försöka bromsa bilen i nedförsbacke och man känner hur det tar ett tag innan den får fäste och man har liksom ett stup framför sig? Men iaf pappa körde jätte sakta, och hade inte han varit en sån bra bilförare som han är, så hade vi nog varit döda nu. haha. Hemska väg, aldrig mer säger jag bara! Nu tror ni att vi är en sån svensson familj som aldrig åkit i utländska berg, men tro mig, det har vi. Men aldrig med sånna här äckliga vägar som gör att bilen inte får fäste. Men iag, nog om det, tror ni hajjar att det var läskigt! Vi åkte till en annan strand och sket totalt i Balos, vi ville aldrig mer höras talas om det :P Sedan kom vi hem och jag hade hela dagen plågats av ett irriterande öga som sved och rann tårar, trodde det var ögoninflammation, men runt 3 gick det över. Vi åkte hem och min familj gick till stranden men jag la mig och sov i två timmar, hade sån förskräcklig huvudvärk. På kvällen åkte vi in buss in till Chania för sista gången denna semester.