so much stronger than I was before

Jag kallar det sjukt, faktiskt. Att man kan sakna en person så otroligt mycket efter en dag bara,
är inte det lite sjukt? Jag snackade iaf med min älskling för nån minut sen. Att höra hans röst gör
mig alltid så glad, jag får ett rus i min kropp.. en lyckokänsla. Men skulle iaf mycket hellre vara med honom!
Men imorgon så träffas vi iaf, ska sova där :) Kändes helt tomt att sova utan honom igår natt..

Att ha en pojkvän måste vara den mest sjuka känslan som finns, när man är med personen så känner
man sig alltid älskad, får lyckorus av att träffas, man får alltid en drös med komplimanger, kramar, pussar mm. 
Men det kan faktiskt vara jobbigt att ha pojkvän också.. För när personen är borta känner man sig halv,
man saknar personen otroligt mkt, man blir bortskämd av alla kramar man är van att få hela tiden & man
känner sig helt ensam utan dem.. Man blir liksom beroende av en annan människa,
visst är det läskigt vad en annan person kan göra med än? Fast tro mig, det är värt det!
Att älska & bli älskad är ngt alldeles speciellt!